Bokslut

På tisdag kommer flyttgubbarna. Det är alltså sista dagarna på Lilla Essingen och det känns... Inte speciellt vemodigt, egentligen. Men ändå värt en bloggpost.

När jag flyttade in här var det vår och snart tre år sen och jag trodde jag skulle bli kvar här i lägenheten länge och själv. Det var ingen dålig känsla egentligen, jag var min egen och tyckte det var bra. Men sen senare samma vår träffade jag Tobbe och allt blev annorlunda och så himla mycket bättre än jag trodde det kunde bli.

Och snart blir vi liksom tre personer i familjen och hur det nu än är så längtar vi efter nåt annat nu. Ytor, egen ytterdörr, ett äppelträd, en öppen spis, ett kök som är som vi vill att det ska vara, nystart, något som vi har valt tillsammans ... Ja, ni fattar. Så därför packar vi ner det här hemmet i flyttkartonger nu och beger oss till strax söder om stan. Fortsättning följer.