En väldigt fin händelse

Vi har varit i Piteå i helgen. Jättefint i sig, men när vi skulle åka hem hände nåt lite speciellt. Jag och Tobbe hade nämligen bestämt oss för att ta nattåget hem. Halv tio skulle det gå, från Älvsbyn, och vi var i god tid och stod med väskorna på perrongen när det plötsligt visar sig att tåget är försenat. Ganska mycket försenat faktiskt. Halv fyra på morgonen förväntades tåget dyka upp ungefär.

Suck. Vad gör man egentligen om man är i en främmande stad/by i lördagnatt, utan bil och ca allt är stängt? Jo, i Älvsbyn visar det sig att det finns väldigt rara människor. Just när vi var som mest förvirrade över läget kom en dam fram och frågade om vi ville följa med henne och hennes man hem och vänta på tåget där.

Så det gjorde vi. Drack kaffe, tittade på teve, sov lite i en hörnsoffa och fikade polarsmörgåsar vid tre-snåret. Sen kom tåget och vi fick egen sovkupé och jag tror aldrig jag har sovit så gott som just på det tåget. Fina tider.

Men tänk va, att det finns såna människor. Som bjuder hem förvirrade resenärer de inte känner till sitt hem och ger dem fika och filtar och delar med sig av sitt liv. Det hela ger onekligen hopp om mänskligheten och är nog det finaste mötet vi varit med om på väldigt länge.