Tiden, vad hände?

Min lilla unge är ganska stor nu. Bästa åtta månaderna nånsin.

PS!

Det finns en Siggeblogg nu! Hugade läsare hör av sig och får adressen. Sigge är lite hemlig av sig nämligen.

Åh äntligen!

Var glad min vän åt vad du har.
Nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När dagens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på vad du står.
I morgon blir med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.

En annan sak som växer just nu

Alltså, vår trädgård! Jag kan inte säga att jag ägnar den speciellt mycket uppmärksamhet, för jag ger all min till Sigge. Men det har visat sig att det inte behövs. Den klarar sig helt själv.

Damen som bodde här hela husets liv var tydligen road av trädgårdsarbete. Eller i alla fall av att välja ut olika växter och plantera dem. För jesus vad det blommar! Så fort något har blommat ut kommer nästa omgång. Vi har sett alla möjliga sorter passera redan. Kungsängsliljor till och med! Och nu blommar äppelträdet snart och så väntar vi på att jättevallmon ska slå ut. Jag och Sigge har just varit ute och inspekterat. (Han var bara halvimponerad, men ändå!) Livet som husägare är härligt.

Stor nu

Sigge är snart fem veckor gammal nu och den här bloggen har tydligt blivit en blogg som enbart handlar om en viss bebis. Precis som det ska vara. Fast jag tror jag ska göra en Siggeblogg istället. För farmor, mormor och andra bebisintresserade anhöriga. Återkommer om det.

Tre veckor i går!

Så magiskt och märkligt, det här.

Kärlek

Jo

I dag är det precis en månad kvar till beräknad barnleverans och jag ska inte jobba nåt mer nu. Doktorn tyckte jag skulle vila och ägna mig mer åt sånt här: Fika i solen. Eller han sa inte exakt det, men ni fattar. Jag mår bra i alla fall!

Är det VÅREN som är på väg?

Hittade den här

Vad fint! Snart är det barmarkssäsong igen. Snart!

Öppet hus-känslan

Fina helg, fina vänner. I går var minst tio olika personer här och tittade, skrapade, ångade, åt, underhöll, drack kaffe och lagade mat. Älskar öppet hus-känslan.

Fjällkänslan

Men herregud vad ljust det är på dagarna. Vi har tydligt supersmutsiga fönster. Men fin utsikt från diskbänken i alla fall!

Tårfyllda ögonblick

I dag var vi hos barnmorskan. Hon pratade om humörsvängningar och hormoner och om att gråta för småsaker. På det temat: I går fick jag tårar i ögonen när jag kom in i köksrenoveringen. För att det var så rörigt och såg så oklart ut och det kändes som att vi aldrig skulle få ett kök utan byggdamm.

I dag fick jag också tårar i ögonen när jag kom innanför dörren. För att det var så himla fint och nästan kändes klart och lite damm, det gör ju egentligen inget. Men kakel däremot! Vilken grej det ändå är.

Mmm! Livet!

Färgseende

Medan vi väntade på att få flytta in i Huset läste vi inredningstidningar. Sådär som man gör. I en av dem fanns ett reportage som jag dröjde kvar lite vid. För precis allt var svartvittgrått. Såg ut som icke-färgbilder, men var bara ett icke-färghem. Och när jag tittade på bilderna från vår lägenhetsannons såg det till min förskräckelse nästan likadant ut. Helt ofärgigt.

Allt det här gav mig lite ångest. Är vi också såna som inreder utan färg? Är vi monokroma liksom? Kommer vårt barn, den mycket efterlängtade och sparkiga ungen, inte att utveckla något färgseende pga att vi utsätter honom/henne för bara svartvitt? I efterhand inser jag att jag inte hade behövt oroa mig över just det. Köket blev alltså mintgrönt. Och här är sovrumstapeten.